Jag uppriktigt hatar Facebook

Jag hade nu tänkt att sammanfatta vad min korta sejour som bloggare har fått för efterföljder.
När jag började skriva så var det främst för att lätta på en bägare som var fylld till bredden med hat. Efter varje inlägg så kände jag mig lättad och kunde så sakteliga se igenom fingrarna med vad folk pysslar med på FB. Det kändes bra. Därefter kom haten tillbaka från er läsare. Och just i den form som jag hade väntat mig. Fantasi- och innehållslöst. De som hörde av sig åkte därför i mucken. Soptunnan. Komposten. Och fy satan vad skönt det kändes. Likt en pormask som ploppar ut. "Pang, sä de!". 

Efter denna lättnad så kunde jag så sakteliga börja rensa. Rensa av rang. Jag kommer inte nämna några namn, men jag kan väl kort och gott säga att samtliga flickor som kommenterar andras bilder för att själv få ett "Neeej, det är du som är snIIgg gumman!!!<3<3<3<3" tillbaka, åkte utav bara farten. Ha lite jävla heder i kroppen för helvete.

Därefter stod jag mellan valet och kvalet att behålla människor som jag älskat länge, men som på senare tid har bekännt färg genom att avslöja sig på FB. Det var en svår nöt att knäcka, men jag lät dem få en andra chans.*

Nu har jag 137 vänner kvar. En tre fjärdedels elit. Det känns som en bra summa vänner. Jag vet vilka jag kan lita på och jag har nu kommit upp i den åldern då jag inte är ute med ljus och lykta för att bekanta mig med nya människor. Det överlåter jag åt ödet.

Innan jag kommer få kommentarer likt "Varför tror du att någon skulle vilja vara vän med dig för?" och dylikt så kan du faktiskt bespara dig detta genom att ta bort mig direkt i så fall. Varför tror du att jag skulle vilja vara vän med dig för?

Det som dock överraskat mig mest med den här bloggen är nog alla människor som tjatar på mig om att skriva mer och som håller med mig vad gäller FB och dess användare. Ni vet vad det handlar om. Ni har förstått att mänskligheten är bortom hopp och att FB är en plats för folk med bubblor. Bubblor som absolut inte får spricka. Bubblor som ingen får ta på. För vem vill se hur man är på riktigt?

Jag vill passa på att slänga in ett citat till er som känner er trampade på.

"You're not your job. You're not how much money you have in the bank. You're not the car you drive. You're not the contents of your wallet. You're not your fucking khakis. You're the all-singing, all-dancing crap of the world... You are not special. You are not a beautiful or unique snowflake. You're the same decaying organic matter as everything else."

Ha det RIKTIGT bra.

HataFB



*Fem utav dessa har redan åkt i papperskorgen. Ingen mannamån. Lika för alla.

Exempel:

• Puh, då har man skottat hela uppfarten då. Gjort mig förtjänt av glögg nu!
• Makaroner och korv står på menyn efter en hård dag på jobbet. Mums! :)
• Klippte nyss mina tånaglar. Det var inte det lättaste.
  

 

Jag är en sucker för genial nöjdhet. Nöjdhet som står där mellan raderna liksom. Denna sortens nöjdhet finns även att bevittna på Facebook. Dock är den inte genialisk. Den är helt jävla sinnessjuk. Jag har på fullaste allvar sett ovan nämnda updates. PÅ RIKTIGT. (Alla felstavade så klart.) Jag blir även lika tagen varje gång jag får bevittna detta. Är din vardag så urbota tråkig och innehållslös att du måste uppdatera om de mest självklara saker som en vanlig människa tar sig för? Måste vi hylla din övre kroppsstyrka efter din snöskottning? Dina fantastiska kunskaper inom matlagning? Gratulera dig för dina flinka fingrar efter en nagelklippning? Den sistnämnda är ju fan enbart äcklig. Kan ingen som gjort en sådan här uppdatering höra av sig i kommentarsfältet nedan? Jag vill veta hur du tänker där. Bakom tangentbordet. För jag hoppas för guds skull att du inte slänger ur dig detta IRL också. Eller?

 

Jag har länge funderat på att göra liknande uppdateringar i ren ironi. Det tråkiga är bara att ungefär 5% av min vänlista skulle förstå humorn i det hela. Resterande 95 skulle hylla mig. Tyvärr för helt fel sak.

 

Något jag har märkt efter att ha startat den här bloggen är att min vänlista krympt med kanske 5-10 vänner. Jag får hatmeddelanden i chatten och negativa kommentarer på mina uppdateringar. Kan ni inte komma med någon meningsfull replik, istället för "Ta bort ditt FB-konto då!"? Försvara dig, och din dumhet!

 

P.S. Jag tänkte tillägna ett helt inlägg om lussebullsbak och julpynteri, men jag fattar mig istället kort och sammanfattar med: Ni är alla helt slut. Må ert julpyssel fatta eld och era pepparkakor bli vidbrända.

 

Ha en RIKTIGT god jul.

 

HataFB

Exempel:

• "Nähe, om man skulle ta och boka en resa och komma ifrån det här en stund kanske?"

Följt av:

• "Jaha, då har man bokat en resa till Thailand i två veckor! :D :D :D"

Följt av:

• "Längtar verkligen till Thailand nu med sol o bad i mängder. Bara tre månader kvar! <3 <3 <3"

 

Detta beteende skriker så mycket uppmärksamhet att dess uppenbarenhet faller i skymundan för egot. Folk verkar strunta i att ju fler uppdateringar ni gör, desto fler haters skapar ni. Förstår ni inte själv hur urbota idiotiskt det här ser ut? Skriva om någonting som ni längtar till när det är kanske tre månader kvar till själva evenemanget. Ska vi nu alltså behöva se ert rop på uppmärksamhet under tre månaders tid? Bisarrt. Gör inte saker för Facebooks skull. Gör det för din egen. Om du verkligen inte kan hålla dig; ställ dig själv frågan: "Ser det här desperat ut? Är jag en FB-hora?" Om svaret är "ja": Bespara oss då din update.

 

Dem värsta är de människor som uppdaterar om saker som exempelvis ska ske på kvällen. Kanske någon utgång eller dylikt. Och som sedan ska basunera ut och uppdatera om detta tre, fyra gånger. UNDER SAMMA DAG. Vad fan är det om då?? Såvida du inte är nominerad till en Oscarstatyett eller dylikt så kan du fara och flyga med dina helt ointressanta updates.

 

Man brukar säga att "man kan mjölka en ko i evighet, men bara slakta den en gång". I det här fallet ska kossan dö. Mjölken är sur.

 

Ha det RIKTIGT bra.

 

HataFB

Exempel:

• "Sjukt bra drag på klubben! Kom hit vettja!"
• "Efter en grym utgång med fina flickor så väntar nu kudden. Tack <3"
• "JAg äer ern dromwdar på hjuil ! 11!"

 

Jag ska nu berätta en sann historia om dagens hat. Detta utspelar sig förresten på den tiden då jag fortfarande var naiv och blind för FB-lökandet. Det som hände denna sena augustikväll, för nästan tre år sedan, skulle komma att upplysa mig och även börja gro det hat som jag nu har utvecklat gentemot Facebooks användare. Jag vill även passa på att flika in och säga att jag har, eller rättare sagt hade, inget hat mot Facebook som sajt, utan det är enbart dess användare jag hyser agg mot.

 

I alla fall.

 

Jag satt på en förfest och ögnade igenom Facebook. Det är ingenting jag är stolt över, och det är faktiskt ett beteende som fortfarande förekommer på nutida förfester. Dock skulle jag aldrig få för mig att göra en statusuppdatering i ämnet så som ovan nämnda exempel. Tvärtom finner jag det väldigt underhållande att bara läsa åtaliga, bisarra, updates. Som så många gånger förr fastnade jag vid en ökänd uppdaterares status: "Det är ett sjukt ös på KM. I'm the party at the party!". Det var inte själva texten jag fann underhållande, det var vardagsmat, utan det var just att det för en gångs skull skulle vara "ös på KM". Det är fanimej allmänt känt i min hemstad att det aldrig är ös på KM. Mest stillasittande, då det faktiskt är en pub. Vad mig anbelangar så går man förresten inte till en pub för att ha ös. Skit samma.

Jag och mina förfestmedlemmar drog oss sedan ut mot nattlivet och jag hade den där statusuppdateringen i bakhuvudet som låg och grodde. "Kan det verkligen vara ös på KM ikväll? Det var i och för sig löning för någon vecka sedan. Har KFF spelat?" På något sätt utvecklade jag något form av ladd. Ett ladd som jag aldrig brukar ha inför dessa utekvällar i staden. Väl där så går jag in genom entrén. Visar upp min legitimation. Går uppför trappan som leder in till puben. Och slås. Slås av att det i princip är lika dött som vanligt vid den här tiden. Besvikelsen var total. Falska förhoppningar och krossade drömmar. Då ser jag något. En ensam själ som sitter vid bardisken. Nästan lite i skymundan. Han håller blicken fäst vid någon sorts pekplatta och har inte ens lagt märke till min närvaro. Då slår det mig. Det är han. The party at the party. Med kväljande min går jag därifrån. Jag har inte pratat med honom sen dess.

 

Förresten. Jag bryr mig inte om din fredagsöl, bakfyllepizza eller söndagsångest.

 

Ha det RIKTIGT bra.

 

HataFB

 

 

Exempel:


"Hej! Vi måste göra precis som alla andra - så vi slog tre idioter i en smäll."

Heder och kurage till den fotograf som kom på den fantastiska idén om att spegelvända ansikten. Tack för att jag nu tvingas se dessa bilder var och varannan dag som pryder i stort sett 30% av kvinnofolkets profilbilder. Jag antar att du satt där i din trötta studio och slentrianrunkade till modell-för-en-dag-bilder när du kom på denna inkomstkälla. Det enda positiva med det här är att det nu blivit ännu lättare att skilja agnar från veten i sin vännerlista.

Det som förbryllar mig ännu mer är varför varenda jävel ska ha samma portfolio med samma slags bilder från typ samma fotograf. VARFÖR? Jag vill veta hur tankegången går när man till slut bestämmer sig för att ringa och bestämma tid med den lokala pedofilen i bygden. Inser ni inte själva hur jävla dumt det ser ut? Jag kan inte ens formulera mig och sätta ord på detta beteende längre. Så banalt är det.

Det som stör mig ännu mer är att jag blir tvungen att se dessa idioter TVÅ gånger - på samma bild.

Ha det RIKTIGT bra.

HataFB

Exempel:

• "Åh, varför ska jag må såhär?"
• "Fy f-n vad jag hatar dig!!! Det du gjort mot mig är helt sjukt."
• "Just nu skulle en kram sitta fint. :("
  

En Sympati-statusuppdatering, i fortsättningen kallad SSU, känns vid på ovan nämnda exempel. Det som gör en SSU unik är att personen som lagt upp den ofta vill påkalla uppmärksamhet och sympatiska kommentarer, så som: "Det ordnar sig!", "Men lilla gumman då, kom hit så jag får krama om dig!" o.s.v. Ibland vet jag inte om denne person själv vet om hur dumt det här ser ut. I mina ögon osar dessa SSU desperation, oförmåga att lösa problem och en uns falskhet. Desperation för att det helt enkelt är för att samla kommentarer och konstigt nog "likes". Oförmåga att lösa problem för att... ja, det säger väl sig självt. Ibland känns det även som att folk hoppas på att få må lite dåligt en stund för att sedan posta en SSU -> "få" må bra igen. Hade du ringt en riktig vän istället från första början så hade jag sluppit att starta den här bloggen. Därav falskheten. Både mot mig som FB-användare, men främst mot dig själv och dina närmaste.

 

En annan rolig grej är de som "gillar" dessa SSU. Hur tänkte ni där? Jag hoppas verkligen att det är i något sorts ironiskt syfte.

 

Det som jag finner extra intressant är de människor som prompt ska kommentera varenda SSU i syfte om att verka hjälpsam och genuin mot sina vänner. Om du nu ska kalla dig "en riktig vän"; ring då, som jag nämnde ovan, istället upp denna lidande person i fråga och ta itu med problemen mellan fyra öron. Privat. Att låta andra se ert försök till problemlösande över Facebook gör i alla fall mig sjukt äcklad och illamående. En näve ris till de människor som postar SSU dagligen, men en hel kasse ris till de så kallade "vännerna".

 

Ha det RIKTIGT bra.

 

HataFB